Du kanske känner igen dig själv i det här. Kanske växte du upp med en förälder som alltid gjorde din sorg om till hennes sorg. Eller en förälder som kritiserade dig när du försökte prata om dina känslor. En förälder som aldrig ursäktade sig, aldrig tog ansvar, aldrig frågade hur du mådde. Många människor bär på dessa upplevelser långt in i vuxenlivet. De påverkar hur vi älskar, hur vi förtror och hur vi ser på oss själva. Om du har känt dig ensam med dessa tankar du är de inte. Många andra har växt upp på samma sätt. Så varför är de så svårt att lämna dessa mönster bakom sig?
Lindsey Gibsons bok En guide genom känslorna
Psykologen Lindsey Gibson skrev en bok som många känner att de längtat efter. Den heter "Vuxna barn till känslomässigt omogna föräldrar". I boken beskriver Gibson något som många hade svårt att namnge förut: vad det innebär att växa upp med föräldrar som inte kan hantera känslor.
Gibson förklarar att emotionellt omogna föräldrar ofta är mycket självcentrerade. De ser barnens behov genom sina egna behov. En mamma kan exempelvis bli ledsen när hennes dotter blir ledsen. Då blir det barnets jobb att trösta mamman istället för tvärtom. Gibson kallar detta egocentrism föräldrar ser världen bara genom sina egna ögon.
Hon skriver också om bristande empati. En emotionellt omogen förälder kan säga saker som "Du överreagerar" eller "Det är inte så allvarligt". De kan inte känna vad barnet känner. De försöker inte heller (och det är kanske det värsta). Dessutom tar de aldrig ansvar för sitt eget beteende. Om något går fel är det barnets fel, eller omständigheternas fel aldrig förälderns.
Många läsare säger att Gibsons bok fick dem att gråta. Inte av sorg, utan av lättnad. Här stod allt svart på vitt. Här fanns ord för det de hade känt hela livet. Här blev deras upplevelser verkliga och berättigade.
Mönster vi ärver och hur vi upprepar dem
Det märkligaste: många vuxna barn till emotionellt omogna föräldrar väljer partner som påminner mycket om deras föräldrar. En man vars mamma aldrig lyssnade på honom gifter sig med en kvinna som inte lyssnar. En kvinna vars far ständigt kritiserade henne söker sig till en man som gör samma sak.
Varför gör vi detta? Det verkar galet, men det finns en anledning. Det välkända känns tryggt. Även om det gör ont. Din hjärna känner igen mönstret från barndomen och säger: "Det här är hemma." Din hjärna vet hur man navigerar i detta landskap. Det är inte lycka det är bara bekvämlighet.
En man kan berätta att hans mamma var kall och kritisk. Han växte upp utan värme hemma. Som vuxen valde han en flickvän som var precis likadan. Hon var sval. Hon pekade på hans misstag. Han kände sig inte älskad. Men det kändes rätt. Det kändes hemskt, men rätt.
Samma sak händer med kritik, kyla och emotionell frånvaro. Vi söker det upp igen och igen. Insikten om detta mönster är det första steget mot förändring. Du kan inte ändra det du inte ser.
Vägen mot läkning Konkreta steg du kan ta
Läkning är möjlig. Det krävs arbete, men det går. Här är några konkreta saker du kan göra idag.
Prata med en terapeut. En bra terapeut hjälper dig att gräva upp de gamla såren. Du får ställa frågor som "Varför accepterade jag detta?" och "Vilka mönster upprepar jag?". En terapeut kan inte ta bort ditt förflutna, men hon eller han kan hjälpa dig att förstå det.
Skriv ner dina mönster. Ta ett papper. Skriv ner hur din förälder behandlade dig. Skriv sedan ner hur din nuvarande partner behandlar dig. Ser du likheterna? Ibland behöver vi se saker svart på vitt för att förstå dem.
Lär dig att sätta gränser. Det betyder att säga nej. Det betyder att säga "Jag gillar inte hur du pratar till mig." Det betyder att gå från ett samtal om det inte respekteras. Många från emotionellt omogna familjer har aldrig lärt sig detta (och det är helt förståeligt).
Öva på att känna dina känslor. Det låter märkligt, men många behöver träna på detta. Sätt dig ned. Fråga dig själv: Vad känner jag nu? Är det rädsla? Ilska? Ledsamhet? Bara det att namnge känslor gör att de blir mindre skrammande.
En kvinna berättade att hon började gå till terapi för två år sedan. Hon insåg att hennes man var kall mot henne, precis som hennes pappa. Hon började sätta gränser. Hon började säga ifrån. Hennes man kunde inte hantera det. De skilde sig. Men hon säger att hon inte ångrar något. Nu kan hon välja någon som faktiskt älskar henne. Nu vet hon vad hon förtjänar.
Vägen framåt börjar här
Du kan inte ändra ditt förflutna. Du kan inte göra dina föräldrar annorlunda. Men du kan välja något annat för din framtid. Du kan välja människor som ser dig. Du kan välja ett liv där känslor är okej. Du kan välja dig själv.
Det första steget behöver inte vara stort. Det kan vara att läsa Lindsey Gibsons bok. Det kan vara att ringa en terapeut och boka ett möte. Det kan vara att säga nej till något du aldrig vågat säga nej till innan. Små steg leder till stora förändringar.
Du är värd att läka. Du är värd att älskas på rätt sätt. Det börjar nu, med det du gör idag.