Viktor Frankl var en österrikisk psykolog som överlevde något av historiens värsta koncentrationsläger under andra världskriget. Det som gör hans historia unik är inte bara att han överlevde - det är vad han lärde sig där inne. Inne bland döden och förtvivlan insåg Frankl något grundläggande om människan: vi kan klara nästan vad som helst om vi vet varför vi gör det. Hans bok "Livet måste ha mening" handlar om denna upptäckt och hur vi alla kan hitta anledning att leva. Frågan är inte så komplicerad som den låter. Det handlar helt enkelt om att hitta något som gör livet värt att leva.
Frankls väg till upptäckten
År 1944 deporterades Frankl till Auschwitz tillsammans med sin familj. Nästan alla omkring honom dog. Han själv överlevde genom att arbeta som läkare för andra fångar. Under dessa fruktansvärda förhållanden fick Frankl en revelation. Han märkte att de fångar som överlevde längst inte var de fysiskt starkaste. Det var de som hade en anledning att leva. En far som väntade på att se sitt barn igen. En musiker som ville slutföra sitt livsverk. En vetenskapsman med forskning att avsluta. Frankl insåg att när människor förlorade denna känsla av mening - när de trodde allt var hopplöst - då gav de upp och dog kort därefter (och det gick faktiskt ofta väldigt fort). Det var inte bara kroppen som dog. Det var viljan som försvann först.
Tre vägar till mening i livet
Frankl upptäckte att vi kan hitta mening på tre olika sätt. Den första vägen är genom arbete eller skapande - när vi skapar något eller bidrar med något värde. Det kan vara att du är lärare och formar ungdomar, eller bilmekaniker som reparerar bilar så folk kan komma hem till sina familjer. Det kan även vara att du målar, skriver eller bygger något med dina händer, helt enkelt.
Den andra vägen är genom kärlek och relationer. Det behöver inte bara vara romantisk kärlek. Det är tiden du spenderar med någon du bryr dig om. Det är det samtal där du verkligen lyssnar. Det är när du är där för någon som behöver de.
Den tredje vägen handlar om hur du förhåller dig till lidande och svårigheter. Du kan inte alltid välja vad som händer dig. Men du kan välja din attityd till det. Att möta en sjukdom med mod. Att kämpa vidare trots motgångar. Att växa genom att övervinna något svårt.
Varför universell mening inte fungerar
Frankl säger något viktigt som många missar: det finns ingen universell livsmening som passar alla. Din mening är helt din egen. För en person kan det mest meningsfulla vara att bygga ett företag. För en annan kan det vara att vårda sina barnbarn eller att arbeta som sjuksköterska. Samma aktivitet kan kännas enormt meningsfull för en person men totalt tom för en annan.
Om någon säger att du måste finna mening genom arbete, relationer eller något tredje, då missförstår de Frankl. Det spelar ingen roll vilken väg du tar. Det viktiga är att det känns verkligt för dig. Du måste själv bestämma vad som väcker dig på morgonen och gör att du vill engagera dig fullt ut.
Mening växer genom handling, inte tankar
Här kommer något många glömmer: du tänker dig inte till mening. Du lever dig till den. Det handlar om att göra något konkret varje dag. Det kan vara små saker. Du hjälper en kollega med ett problem. Du återansluter dig till ett projekt du älskar. Du ringer en vän som behöver höra från dig.
Mening växer när du agerar. En pensionär som börjar frivilligarbeta på ett äldreboende får plötsligt en anledning att stiga upp. En ungdom som engagerar sig i något större än sig själv - kanske miljön eller ett socialt projekt - får energi tillbaka. Handlingar skapar mening. Mening skapar inte handlingar.
När livet är svårt - mening i lidandet
Det svåraste att förstå är kanske detta: du kan finna mening genom att lida. Det betyder inte att lidande är bra. Det betyder att lidande kan omvandlas. Tänk på en mor som tar hand om ett sjukt barn. Det är extremt tufft. Men många mödrar säger att denna kamp gjorde dem till bättre människor. Den gav deras liv en djupare mening än många andra erfarenheter.
Eller tänk på en person som återhämtar sig från ett missbruk. Det är en kamp. Men denna kamp, detta lidande, kan bli källan till att personen själv hjälper andra med samma problem senare. Lidandet omvandlas till mening genom hur man väljer att reagera på det.
Frankl säger att vi inte alltid kan välja omständigheterna. Men vi kan alltid välja vår attityd. Vi kan välja att ge upp eller att växa. Det är denna makt som ingen kan ta från oss, även inte i det värsta lidandet.
Vad är det i ditt liv som skulle kunna bli mer meningsfullt om du tackade det som det är? Vilken svårighet kan bli en källa till styrka om du möter den på ett nytt sätt? Kanske är det dags att sluta vänta på att hitta mening och börja skapa den genom dina val och handlingar.