Varför håller vissa relationer medan andra försvinner nästan omärkligt? Det är en fråga som många ställer sig när de ser vänner gå från helt förälskade till helt framlingat på bara några år. Boken "Hemligheten: från ögonkast till varaktig relation" av Dan Josefsson och Egil Linge ger svar på de frågan. Författarna visar att kärlek inte är bara tur eller slump. Det handlar om kunskap och förståelse. Du kan faktiskt påverka mycket mer än du tror. Genom att förstå hur din hjärna fungerar när du blir förälskad, och genom att veta vad som gör att en relation varar långt in i framtiden, kan du ta kontroll över ditt eget kärleksliv istället för att bara hoppas på det bästa.
Så fungerar din hjärna när du blir förälskad
När du möter någon du attraheras till händer det konkreta saker i kroppen. Hjärnan pumpar ut kemikalier som gör att allt känns underbart. Du tänker på den personen när du vaknar. Du drömmer om dem när du sover. Det är inte magi, det är biologi.
Men här är det viktiga: hur du reagerar på den känslan beror mycket på dina anknytningsmönster. Det är mönster som du lärde dig redan som liten. Om dina föräldrar var närvarande och lugnade dig när du var rädd, utvecklade du troligen ett säkert anknytningsmönster. Du förväntar dig att andra människor är där för dig. Du klarar av närhet utan att panikera.
Andra människor växer upp med föräldrar som var ofta frånvarande eller oberäkneliga. De utvecklar ett anxiöst mönster istället (och det är verkligen jobbigt). De söker desperat efter bekräftelse. De blir lätt rädda för att bli övergivna. En tredje grupp lärde sig att hålla avstånd. De utvecklade ett avvikande mönster. Närhet känns för mycket för dem.
Vad betyder det här för dig? Om du förstår ditt eget mönster, förstår du också varför du gör det du gör i relationer. Du vet varför du kanske blir despererad när någon inte svarar på meddelanden. Eller varför du drar dig undan när någon blir för nära. Den insikten är värdefull. Den ger dig möjligheten att välja annorlunda nästa gång.
Från illusorisk glädje till riktig kärlek
De första månaderna av en relation är fantastiska. Du och den andra personen är perfekta för varandra. Åtminstone känns de så. I verkligheten ser du bara vad du vill se. Du märker inte hennes irriterande vana att lämna kaffe överallt. Du märker inte hans tendens att inte lyssna när du pratar.
Sedan, efter ungefär två år, försvinner känslan. Det kallas ofta att "gnistan försvinner." Många par tror då att de har gjort ett misstag. De var inte riktiga soulmates ändå. De börjar titta på andra människor. De slutar investera i relationen.
Men det här är faktiskt där den verkliga kärleken kan börja. För nu måste du välja varje dag. Du måste prata om svåra saker. Du måste acceptera att den andra personen är en riktig människa, inte en dröm. Du måste arbeta med dig själv.
Konkret kan det se ut så här: En person märker att de blir arg när partnern inte städar. Istället för att bara klaga kan de säga: "Jag blir frustrerad när det är rörigt kan vi tillsammans bestämma vad som är en bra standard?" Plötsligt handlar det inte om den andra personens fel. Det handlar om att lösa ett problem tillsammans. Det bygger faktisk tillit och närhet.
Ett annat exempel: En person inser att de alltid ger upp sina egna behov för att behaga sin partner. De började inte träna, de slutade träffa vänner, de skippade sina hobbys. Genom att börja sätta gränser och ta tillbaka sina egna intressen blev de lyckligare. Paradoxalt nog blev relationen också bättre. Båda blev mer intressanta för varandra.
Det handlar om att jobba aktivt. Att kommunicera. Att ta ansvar för dina egna reaktioner istället för att skylla på den andra personen. Det är detta som förvandlar en relation från att bara bygga på hormoner till något som verkligen hålls ihop av tillit och kärlek.
Du kan inte bara sväva på känslan och förvänta dig att den räcker. Den räcker inte. Men om du är villig att göra arbetet kan relationen bli starkare än den någonsin var när du bara var förälskad.
Det viktiga att förstå är att detta är helt inom din kontroll. Du kan välja att arbeta på relationen. Du kan välja att förstå din egen reaktionsmönster och förändra dem. Du kan välja att kommunicera istället för att stänga av. Dessa val gör skillnad.
Du är inte offer för slumpen eller din historia. Du är aktör i ditt eget kärleksliv. Den insikten är faktiskt befriad. Det betyder att du inte behöver bara hoppas att nästa relation ska bli bättre. Du kan göra något åt saken.
Börja idag. Fundera över ditt eget anknytningsmönster. Hur reagerar du när någon blir nära? Blir du rädd? Blir du desperat? Eller drar du dig undan? Det är inte något fel på dig. Men att förstå det gör att du kan välja annorlunda nästa gång. Det gör att du kan bygga något som varar.