
Johan Höglund skrev boken "En av grabbarna" för att berätta sin egen historia. Som ung gjorde han val som förändrade hela hans liv. Han blev medlem i en av Sveriges mest kända fotbollsfirmer en supportergrupp med kopplingar till våld och brödraskap. Boken är inte uppblåst eller dramatiserad. Det är en ärlig skildring av hur en vanlig kille från en Stockholmsförort hamnade i en värld av våld och gemenskap. Att läsa den här berättelsen hjälper oss förstå varför ungdomar dras till sådana miljöer.
Johan Höglunds väg in i fotbollsfirman
Johan började redan vid 13 års ålder. Han sökte något som många ungdomar söker ett ställe att höra hemma. I skolan kände han sig vilsen. Hemma fanns det ingen särskild vuxen som följde honom (pappan var inte så mycket där). Då dök fotbollsfirman upp. Här fick han kamrater. Här blev han sedd. Grabbarna omkring honom var helt fokuserade på att stötta AIK och på att visa sig själva mot andra supportergrupper. Det började oskyldigt med att gå på matcher tillsammans. Men sakta växte något annat fram.
Känslan av att tillhöra något starkt är mäktig för ungdomar. Johan fick en identitet. Han var inte längre bara Johan. Han var en av grabbarna. Gruppen gav honom regler, kläder, språk och ritualer. Det skapade ordning i ett liv som tidigare kändes kaotiskt. Men ordet brödraskap dolde något mörkare under ytan våldet kom närmare för varje gång.
Varför berättelsen fortfarande spelar roll
Ungdomsvåld runt fotboll är inte ett gammalt problem. Det händer fortfarande idag. Genom Johans bok kan vi se inifrån hur det faktiskt fungerar. Vi förstår att killarna inte är monster. De är ungdomar som söker något verkligt. De behöver tillhörighet, respekt och ett syfte. Om vi bara stänger ögonen och säger "det är farligt" löser vi ingenting.
Istället bör vi fråga oss: Vad kan vi erbjuda ungdomar som är bättre än en fotbollsfirma? Här finns några svar:
- Fritidsaktiviteter som spelar roll Fotboll, musik, konsthantverk. Något som kräver fokus och ger framgång.
- Vuxna som faktiskt bryr sig En tränare, en mentor eller en lärar som ser ungdomen bakom beteendet.
- Ett verkligt syfte Möjligheten att träna hårt för något att bygga något, att bli duktig på något.
- Gemenskap utan våld Att höra hemma i en grupp behöver inte innebära att slå ner andra.
Johans berättelse visar också det andra hållet. Han visar skammen. Han visar rädslan. Han visar hur svårt det är att lämna när man väl är inne. Dessa insikter hjälper föräldrar, lärare och socialt arbete att förstå vad ungdomarna går igenom (och ofta är det väl värt att veta).
Många städer arbetar redan med det här. De bygger bättre ungdomsgårdar. De startar projekt där killar från utsatta områden kan träna boxning eller spela fotboll under ledning av vuxna som lyssnar. Det fungerar. Men det kräver pengar och tid.
Bokens största styrka är att den inte moraliserar. Johan dömmer inte sig själv för vad han gjorde. Han förklarar det istället. Och genom att förstå blir det lättare för oss att hjälpa andra ungdomar att välja en annan väg.
Om du vill förstå ungdomskulturen i Sverige bör du läsa den här boken. Johans ord öppnar ögonen för hur verkliga människor blir del av något farligt. Men berättelsen visar också att det finns väg ut och möjlighet till förändring. Det är anledningen till att personliga berättelser som denna spelar roll de förändrar hur vi ser på andra människor och deras val.