"Blir du ledsen om jag dör?" är en bok som väcker obehag. Nicolas Lunabba skildrar livet för unga män i Malmös utsatta förorter. Boken handlar om ungdomar som både blir mördade och begår mord. Det är en personlig berättelse från en man som arbetat som socialarbetare och sett allt detta på nära håll.
Lunabba skriver inte som en utomstående observatör. Han är själv hotad av både högerextrema och kriminella gäng. Han berättar om sina egna familjs farhågor. Därför blir de mycket mer än bara fakta och statistik. Det är en röst från insidan, en röst som säger att Sverige har sviken dessa ungdomar.
Du bör läsa boken för att förstå en sida av Sverige som ofta döljs. Medierna rapporterar om skjutningar och mord. Men de berättar sällan om pojkarnas drömmar innan allt blev fel. Lunabbas bok fyller det hålet och förklarar varför dessa ungdomar lever som de gör.
En berättelse från marginerna
Lunabba följer flera unga män genom bokens sidor. En av dem heter Elijah. En annan är Jacob, som är misstänkt för mord (det är många gånger svårt att skilja på gärningsmän och offer i dessa områden). Genom deras historier ser vi vardagen i en förort där våld är normalt. Där döden är en ständig möjlighet.
Elijah är en pojke med hopp. Han drömmer om något annat än det han växte upp med. Men systemet drar honom åt motsatt håll. Jacob är äldre, redan djupt insnärjad i kriminealitet. För honom verkar vägen tillbaka omöjlig.
Boken visar hur osäkerhet styr dessa ungdomars liv. De går inte hem samma väg två gånger för att undvika att bli följda. De sover dåligt. De tittar sig över axeln. Många av deras vänner är döda eller häktade. Det är en verklighet långt ifrån hur de flesta av oss lever.
Lunabba skriver inte för att skuldbelägga ungdomarna. Han förklarar istället hur marginalisering fungerar på riktigt. Fattigdom skapar stress. Rasism skapar utanförskap. Få resurser betyder få vägar ut. Då blir kriminalitet ibland det enda rationella valet för att överleva ekonomiskt.
När samhället sviker de unga
Boken är en stark kritik mot Sverige och dess politik. Lunabba visar hur systemet har uteslutet dessa ungdomar från födseln. Skolan fungerar dåligt i många förorter. Jobbchanser saknas. Det finns ingen mentor som tar hand om dem när föräldern inte orkar eller inte finns där.
Fattigdom är en central del av berättelsen (och det är lätt att glömma när man själv har mat på bordet). Många av ungdomarna växte upp i hem utan pengar. De såg sina föräldrar arbeta utan att komma framåt. Då började de tjäna pengar på andra sätt. Droger, stölder, våld. Det var de enda möjligheter de såg.
Rasism spelar också en roll i allt det här. Många ungdomar har utländsk bakgrund. De blir nekade jobb. De behandlas misstänkt av polisen. De möts med fördomar överallt. Det skapar ett djupt hat mot samhället.
Lunabba föreslår inte snabba lösningar. Han säger att Sverige behöver investera mycket mer i dessa områden. Fler lärare, fler sociala arbetare, faktisk ekonomisk jämlikhet. Inte bara symboliska gester som ingen märker av.
Han betonar också att detta är en kollektiv uppgift. Inte individernas problem att lösa. Politiker måste fatta beslut. Företag måste anställa från dessa områden. Skolor måste få resurser. Det krävs ett helt samhälle som arbetar mot samma mål.
Boken visar exempel på vad som fungerar. Ungdomar som får en vuxen som bryr sig om dem återhämtar sig ofta. De slutar begå brott. De skapar familjer. De bidrar till samhället. Men det kostar pengar och arbete.
Varför du behöver läsa boken
"Blir du ledsen om jag dör?" tvingar dig att möta en verklighet du kanske försöker undvika. Det är lätt att ignorera ungdomar från Malmö eller andra förorter när du själv är trygg. Boken gör det svårare att titta bort.
Lunabbas ord är personliga och riktiga. Han skriver utan sentimentalitet men med tydlig kärlek för ungdomarna han möter. Det är varken självömkan eller hat. Det är sorg över slösat potential.
Debatten om förorter i Sverige behöver denna boken. För ofta domineras den av högerextremister som säger att ungdomarna är problemet, eller av vänstern som pratar abstrakt om strukturer utan att ge ansikten på dem. Lunabba gör båda. Han visar både strukturerna och ansiktena.
Om du är politiker eller beslutsfattare är boken en påminnelse om ditt ansvar. Om du är lärare eller socialarbetare visar den dig varför ditt arbete är så viktigt. Om du bara är en vanlig svensk är den en inbjudan att förstå något som ligger långt från din egen erfarenhet.
Lunabbas röst är nödvändig i Sverige. För länge har dessa ungdomar varit osynliga eller reducerade till statistik. Här blir de människor. Verkliga människor med tankar, drömmar och skäl till sina val.
Läs boken. Låt dig bli ledsen. Låt dig bli arg. Och fundera på vad du kan göra för att Sverige inte ska svika nästa generation.