Det finns en märklig paradox i hur vi hanterar våra svåra känslor. Vi slåss mot dem. Vi försöker bli av med dem. Vi gör allt vi kan för att förhindra att de uppstår igen. Men ofta blir det värre. Mycket värre.
Psykologen Anna Kåver skriver om detta i sin bok "Att leva ett liv, inte vinna ett krig". Den handlar om något som låter enkelt men är revolutionerande när man förstår de: vi behöver sluta kämpa mot oss själva.
Istället för att se våra känslor som fiender som måste besegras, lär Kåver oss att leva tillsammans med dem. Att acceptera dem. Inte för att ge upp, utan för att faktiskt få kraft att leva det liv vi vill ha (och det är något många av oss behöver höra just nu).
Vad skulle förändras i ditt liv om du slapp kämpa mot din egen hjärna?
Vad händer när vi kämpar mot våra känslor?
Föreställ dig att du försöker hålla en fotboll under vattnet. Du använder all din kraft. Du tränger ner den hårdare och hårdare. Men fotbollen vill bara upp. Den pushar tillbaka dig med samma kraft du pushear den. Det blir en evig batalj.
Så är det när vi kämpar mot våra känslor. Ju hårdare vi försöker bli av med oro, desto mer oro dyker upp. Vi skäms över att vi är ledsna, vilket gör att vi blir ännu ledsnare. Vi får panik över panikattacker.
Det här uttömmande arbetet stjäl energi från det som faktiskt spelar roll. Vi blir trötta, irriterade och helt slut innan dagen är slut. Allt för att vi kämpade ett krig inomhus som ingen kunde se.
Acceptans är inte att ge upp
Här kommer det största missförståendet: acceptans låter som att man bara ger upp och accepterar ett uselt liv. Men det är tvärtom, faktiskt.
Acceptans betyder att du erkänner verkligheten som den är. Du säger: "Ja, jag är oroad just nu." Du dömer det inte. Du förnegrar det inte. Men du låter inte oron styra dina handlingar. Du går ändå till jobbet. Du träffar din vän. Du gör vad som spelar roll för dig.
En person som slutar kämpa mot sin rädsla blir ofta modiga. En person som slutar dölja sin sorg kan faktiskt börja läka. Det verkar konstigt, men när du slutar slösa energi på att kämpa får du kraft kvar till att faktiskt göra något.
Verktyg för att börja acceptera
Hur gör man då? Här är några enkla övningar som faktiskt fungerar:
- Andningsövning: Ta långsamt in luft genom näsan på fyra räkningar. Håll i tre räkningar. Andas ut genom munnen på sex räkningar. Gör det fem gånger när du mår dåligt. Din kropp lugnar sig faktiskt.
- Mindfulness: Sätt dig ned i två minuter. Observera dina tankar utan att döma dem. De kommer. De går. Du är inte dina tankar.
- Värderingsarbete: Skriv ned vad som är viktigt för dig. Din familj. Ditt arbete. Din hälsa. Sedan fråga dig: Gör jag det som spelar roll, eller slösar jag tid på att kämpa?
Dessa verktyg låter enkla för att de är det. Du behöver ingen app. Du behöver ingen expert (det kan nästan verka för bra för att vara sant). Du börjar bara.
Från filosofi till verklighet
Acceptanstanken är inte ny. Den kommer från buddhismen och österländsk filosofi. Men den är inte mystisk eller esoterisk. Under de senaste tjugo åren har forskare visat att det faktiskt fungerar.
Terapeuter använder nu något som heter ACT - Acceptance and Commitment Therapy. Det är baserat på samma idé: acceptera vad du inte kan ändra, fokusera på vad du kan ändra. En annan metod heter DBT och används framför allt när människor mår mycket dåligt.
På arbetsplatser börjar man också förstå detta. Istället för att säga "Du måste sluta vara stressad" lär man folk att acceptera stressen och ändå prestera. Det fungerar. Människor blir mindre sjuka. De blir mer produktiva.
Varför växer detta så snabbt?
Acceptanstanken är inte ny, men den blir mer populär varje år. Under de senaste tjugo åren har forskare visat att det faktiskt fungerar.
Terapeuter använder nu något som heter ACT - Acceptance and Commitment Therapy. Det är baserat på samma idé: acceptera vad du inte kan ändra, fokusera på vad du kan ändra. En annan metod heter DBT och används framför allt när människor mår mycket dåligt.
På arbetsplatser börjar man också förstå detta. Istället för att säga "Du måste sluta vara stressad" lär man folk att acceptera stressen och ändå prestera. Det fungerar. Människor blir mindre sjuka. De blir mer produktiva.
Varför växer detta så snabbt? För att det fungerar. Människor är trötta på att förlora. Trötta på att förlora mot sin egen hjärna varje dag.
Livet blir annorlunda när du slutar kämpa mot dig själv. Det betyder inte att du slutar ha svåra känslor. Det betyder att du får kraft att leva med dem. Du kan faktiskt göra det du bryr dig om, istället för att bara försöka överleva.
Testa något litet idag. Märk nästa gång du är oroad eller ledsen. Istället för att säga "Jag ska bli av med det här", säg: "Det här finns där just nu. Och jag gör ändå det jag behöver göra."
Vad händer då? Det är bara du som kan ta reda på det.