Om du växte upp med böcker om Alfons Åberg, kände du nog redan Bertil väl. Han är pappan som läser tidningen i tofflor, tittar på TV och inte försöker vara något han inte är. Miljoner barn har läst om honom och hans son. Men vad gör Bertil egentligen så speciell? Han är inte superpappa. Han är inte trendig. Han är bara... en vanlig pappa. Och de är precis därför böckerna betyder något för oss än idag.
Vem är Bertil Åberg egentligen?
Bertil Åberg är en helt vanlig man. Han är mellan 36 och 42 år gammal och bor tillsammans med sin son Alfons och katten Pussel. Bertil gärna läser tidningen medan han sitter på soffan. Han tittar på TV. Han går omkring i gamla tofflor och bekväma kläder hemma. Han bryr sig inte mycket om att se snygg ut. De här är inte någon trendig pappa som tränar på gymmet eller läser utvecklingsböcker om hur man blir en bättre förälder (vilket är ganska typiskt för många föräldrarna idag, nu när jag tänker på det).
Istället är Bertil en man som prioriterar bekvämlighet framför allt annat. Han går till jobbet och kommer hem. Han lagar mat. Han hjälper Alfons när det behövs. Han är snäll och godmodig. Gunilla Bergström, som skrev böckerna, ville visa en pappa som var verklig. Inte en perfekt filmfigur. Bara en man som älskar sin son och gör sitt bästa.
En pappa utan mamma och det är helt okej
En sak du kanske undrar över när du läser böckerna: var är Alfons mamma? Svaret är enkelt. Hon nämns aldrig. Det finns ingen dramatisk historia om skilsmässa eller något tragiskt. Hon är bara... inte där. Och böckerna gör det inte konstigt eller ledset. Det är bara hur det är.
Gunilla Bergström själv har sagt att hon inte tycker de behöver finnas ett komplicerat svar på den frågan. Hon ville bara visa att det kan vara helt normalt att ett barn bor med sin pappa. På 1970-talet när böckerna började komma ut var det banbrytande. De flesta barnböcker handlade om familjer med både mamma och pappa. Bertil och Alfons var annorlunda. De visade att en familj kan se ut på många sätt.
Så ser vardagen ut hemma hos Alfons
Hemma hos Bertil och Alfons är det inte alltid lugnt och harmoniskt. De tävlar ofta om att lösa vardagliga problem. De bråkar ibland. Alfons vill kanske något som Bertil tycker är dåligt. Bertil är upptagen och märker inte att Alfons försöker få hans uppmärksamhet. Det här är verkligt. Det är sant.
Men det finns också mycket värme. Bertil är ofta närvarande. Han uppmuntrar Alfons när denne gör något imponerande, som att bygga ett litet hus av plankor. De äter tillsammans. De löser problem tillsammans. De tycker mycket om varandra. Deras relation är full av små stunder som betyder något en skratt över någon dumhet, ett lugn hand när det är dåligt väder, en välkomst när Alfons kommer från skolan.
Alfons pappa en helt vanlig förebild
Bertil är Alfons främsta förebild. Inte för att han är superhöjd eller extraordinär. Utan för att han är närvarande och bryr sig. Han visar Alfons hur man lever. Hur man hanterar problem. Hur man är snäll mot andra.
Det är intressant att jämföra Bertil med papporna du ser i moderna serier och filmer. Många av dem är väldigt aktiva. De spelar fotboll med barnen. De åker på äventyr. De tränar och är väldigt vältränade. Bertil är ingen av de här tingarna. Han är en motsats. Han är lugn och hemmakvisten. Han är ingen atlet. Han är ingen trendig influencer-pappa. Han är bara Bertil. Och det visar Alfons att det är helt okej att inte vara något särskilt. Det är okej att bara vara sig själv.
Vad kan vi lära av Alfons pappa idag?
Det finns mycket praktiskt vi kan lära av Bertil och Alfons. För det första är närvaro viktigt. Det behöver inte betyda att man gör något spektakulärt tillsammans. Det kan bara vara att sitta i samma rum. Att lyssna när barnet vill berätta något. Att visa att man bryr sig.
För det andra är det okej att inte vara perfekt. Bertil gör misstag. Han blir trött. Han blir irriterad ibland. Men han älskar Alfons ändå. Rutiner hjälper också mycket som att äta middag tillsammans och att ha en viss läggtid. Det ger trygghet. Att visa kärlek genom små handlingar betyder mer än stora ord. En kram. Ett skratt tillsammans. En hand på axeln.
Idag bor ungefär 10-15 procent av alla svenska barn med ensamstående föräldrar. Många av dem bor med sin pappa. Alfons Åberg-böckerna visar att det är en helt vanlig situation. Att familjer kan se ut på många olika sätt. Och att kärleken mellan en pappa och sitt barn kan vara lika stark som någon annan familj.
Många ensamstående pappor idag kan känna igen sig i Bertil. Han är inte perfekt. Han är inte allt för sitt barn. Men han är där. Han försöker. Han älskar. Det räcker.
Varför betyder Alfons Åberg så mycket för så många människor? För att böckerna säger något viktigt: det vanliga är värdefullt. En pappa som läser tidning. Ett barn som bygger med klossar. En katt som ligger på mattan. Dessa små stunder är det som livet handlar om. Gunilla Bergström ville visa att familjen inte behöver se ut på ett särskilt sätt. Det finns ingen mall. Det finns bara din egen familj och din egen historia.
Om du har barn i hemmet kan du läsa böckerna tillsammans. Fråga dem vad de tycker om Alfons. Vad de tycker om Bertil. Vilka äventyr de älskar. Eller läs dem själv för att komma ihåg vad som är verkligt viktigt (vi glömmer det alltid för ofta). Böckerna är fortfarande aktuella för att de handlar om något tidlöst om att älska sitt barn och göra sitt bästa. Det är inte mycket mer än så. Och det är tillräckligt.
Denna artikel är framtagen med AI-stöd. Meddela oss på [email protected] vid felaktig information.