En kall februarinatt 1986 skedde något som skulle förändra Sverige för alltid. Statsminister Olof Palme skjuts på en gata i Stockholm och mordet löses aldrig. I årtionden följer polisen fel spår. De misstänker främlingar, politiska motståndare och terrorister. Men sanningen ligger helt annorlunda gömd. Först trettio år senare, genom journalisten Thomas Petterssons bok och Netflix-serien, dyker en övärdig teori upp. En man som polisen avfärdade redan från början blev plötsligt huvudmisstänkt. Här är historien om Sveriges största kriminalgåta och hur långt man kan gå vilse innan man hittar rätt väg.
En statsminister försvinner Febern börjar
Det är fredagen de 28 februari 1986. Olof Palme och hans fru Lisbet går hem från en bio på Norrmalm i Stockholm. Strax före elva på kvällen knallar två skott mot honom. Ingen ser gärningsmannen ordentligt. Det finns vittnen men berättelserna stämmer inte överens. En skugga. En man i mörkare kläder. Kanske en utländsk terrorist? Polisen startar en enorm utredning omedelbar. Man söker överallt i de politiska motståndarna, bland extremister och kriminella.
Det första stora misstänktmålet pekar mot kurdiska PKK. Palme hade varit kritisk mot diktaturens behandling av kurder. Utredningen följer detta spår långt in i främmande länder. Ingen resultat. År 1988 åtalas Christer Pettersson för mordet. Han döms men senare frias (det här var helt vanvettigt enligt de flesta). Polisen är vilse. Det enda som är säkert är att en statsminister ligger död och att Sverige inte vet vem som gjorde det.
Vilken väg tog utredningen? Felsteg och nya misstänkta
Utredningen blev ett kaos av fokuserade misstag. Polisen trodde att de letade efter en professionell lönnmördare eller en politisk terrorist. De såg inte möjligheten att mördaren var en vanlig person som stod nära brottsplatsen. Christer Pettersson blev det första stora namnet en man med drogproblem och straffhistorik. Han såg ut som en mördare på papperet. Det blev hans öde i flera år.
Samtidigt fanns ett namn som dök upp på listor, då det försvann igen. Stig Engström arbetar vid försäkringsbolaget Skandia nära brottsplatsen. Han var närvarande när polisen kom. Men Engström såg inte besvärande ut. Han var medelålders, medelklass, försäkringsmakare. Polisen noterade honom och gick vidare. Det var ett fatalt misstag som skulle ta trettio år att åtgärda.
Engström tappas i nätmaskorna Från oanmärkvärd till misstänkt
Allt förändras när journalisten Thomas Pettersson gräver fram ny information år 2018. Han börjar på en helt annan plats inte med att fråga vem mördaren är utan varför polisen hade gjort så många misstag. Pettersson hittar gamla vittnesmål, fotografier och polisrapporter som aldrig kopplats ihop ordentligt. Stig Engström dyker upp igen och igen i materialet. Plötsligt börjar pusselbitar passa. Engströms trovärdighet spricker. Hans historia om vad han gjorde den kvällen håller inte.
År 2020 tar polisen och åklagarmyndigheten ett drastiskt beslut. De presenterar Stig Engström som den sannolika mördaren. Men det finns ett stort problem Engström dog redan år 2000. Han kan aldrig ställas inför rätta. Förundersökningen läggs ner. Polisen kan inte bevisa brotten juridiskt men de är säkra. En osannolikt person hade döljt sig gömd hela tiden.
Berättelsen lever vidare Bok, serie och frågor utan svar
Thomas Petterssons bok "Den osannolika mördaren" publiceras och blir en bästsäljare. Netflix skapar en dokumentärserie som når miljoner människor över hela världen. Skådespelerskan Eva Melander framställer en kvinna som söker sanningen. Folk diskuterar fallet under middagar och på arbetsplatser. Men många är oeniga. Fanns det tillräckligt med bevis? Eller pekar polisen på fel person när sanningen redan är borta?
Andra teorier fortsätter att växa fram. Poddserier granskar andra möjliga gärningsmän. Kritiker hävdar att Engström pekades ut för att polisen behövde ett svar. Anhängare menar att alla spår leder till honom (och det finns faktiskt goda skäl för det). Fallet förblir olöst i juridisk mening men historien fascinerar oss för att den visar något verkligt. Bortom filmens dramatik och bokens intrig ligger det faktum att Sverige inte vet vem som mördade sin statsminister. Det är en historia som inte slutar. Den lever bara vidare från nästa läsare till nästa tittare, från nästa fråga till nästa teori.