Bröderna Lejonhjärta boken som förändrade barnlitteraturen

Astrid Lindgren skrev Bröderna Lejonhjärta när hon var i sin sjuttioende år, och boken kom ut hösten 1973. Den handlar om två bröder, Jonatan och Karl, som efter sin död hamnar i en fantastisk värld som heter Nangijala. Där möter de äventyr, goda vänner och en farlig tyrant som heter Tengil. Boken är speciell för att Lindgren vågar skriva om något som många andra inte riktigt vågade då döden. (Vilket var ganska stort!) Hon behandlar det inte som något läskigt eller slutgiltigt, utan som början på något helt nytt. Det är därför boken fortfarande väcker starka känslor hos både barn och vuxna.

En bokberättelse om två bröder som dör

Karl är yngre och sjuk när boken börjar. Han drömmer om äventyr men är ofta bunden till sängen. Jonatan är äldre, stark och älskar sin lillebror djupt. När Karl dör av sin sjukdom följer Jonatan honom kort efter genom en helt egen väg. I Nangijala får de båda namnet Lejonhjärta och får kroppar som är friska och starka. Världen är vacker, men de är också i fara. Tengil styr med järnhand och hans drake Katla terrifierar folket. Bröderna slår sig ihop med motståndare och kämpade för att befria människorna från tyranniet. Kärleken mellan bröderna är hjärtat i hela berättelsen det är den som driver dem framåt, även när allt verkar svårt.

Astrid Lindgrens djupa och modiga berättelse

Lindgren fick idén efter att ha sett ett vackert ljus vid sjön Fryken. Hon var inspirerad av gravstenar för unga bröder på gamla kyrkogårdar. Hon ville skriva en bok som visade att döden inte är slutet utan en övergång till något nytt. Hennes eget liv präglades av både sorg och hopp, och hon ville ge barn en berättelse där de går att prata om döden utan rädsla. Hon vägrade att låtsas att svåra saker inte existerar. Istället mötte hon dem rakt på med ärlighet, värme och tro på att ungdomar är starka nog att förstå. Det tog mod att skriva något så annorlunda för barn på den tiden.

En bok som väcker starka reaktioner

Många vuxna var oroliga när boken kom ut. De tyckte att döden var för mörkt för barn. Vissa frågade om boken faktiskt uppmuntrade självmord, eftersom bröderna väljer att dö för att komma undan sina problem (en ganska missförstådd läsning, eller?). Men läsare och forskare har visat att boken faktiskt gör motsatsen. Den visar att livet är värt att leva för, att mod och kärlek är viktiga, och att man kan stå emot orättvisa. Tengil representerar allt ont, och bröderna kämpas mot honom inte undan från livet. Boken handlar om att välja sidan av rätt och rättvisa, även när det är farligt.

Så läser du boken tillsammans med barn

Boken passar bäst från nio år och uppåt, gärna med en vuxen att dela den med. Förbered barnet genom att säga att boken innehåller allvarliga ämnen som död och orättvisa men också mycket mod och vänskap. Under läsningen kan ni stanna och prata: Vad tycker du om det som hände? Hur skulle du ha gjort? Efter läsningen kan ni diskutera: Vad var det modigaste något gjorde? Om barnet ställer frågor om döden svara ärligt och enkelt. Ni kan också fråga vad barnet tyckte om Nangijala eller hur det kändes att läsa om två bröder som älskar varandra så mycket.

En bok som fortfarande betyder något

Femtio år senare läser barn fortfarande Bröderna Lejonhjärta. Den har översatts till ungefär femtio språk och filmatiserades redan 1977. I skolor används boken ofta för att prata om mod, syskonkärlek, sorg och rättvisa. Det finns nya utgåvor med nya illustrationer av konstnärer som Ilon Wikland och Jesper Waldersten. Boken visar att barnlitteratur inte behöver vara bara lättare eller ljus den kan vara både djup och sann. Om du aldrig läst boken är det dags nu. Läs den själv först, eller ännu bättre läs den tillsammans med ett barn du bryr dig om.